Ett litet brinnande värmeljus kastar skuggor i mörkret

 
Någon har trampat i mitt innersta, tagit mina ägodelar och även ting som aldrig går att ersätta. Jag har blivit bestulen på drömmar, minnen och materiella ting. Känslan driver mig till tårar och djup ilska, ett sovande hat mot mänskligheten började vakna.. men.. någonstans i allt kaos de senaste månaderna bringat så finns ändå ett litet brinnande värmeljus som kastar skuggor i mörkret. Jag vill inte mista hoppet om det fina i världen. Jag vill inte mista hoppet om att åter finna kärleken och hoppet om att det faktiskt finns något fint hos varje individ därute. Jag har idag talat med försäkringsbolaget, jag kommer få ersättning för sakerna som stals från min stuga och förhoppningsvis kunna fotografera och fylla upp minnesbanken än en gång. Jag vill inte sluta skriva... jag får helt enkelt påbörja en ny dagbok... och kärleken.. den kommer en dag till mig när jag blir redo antar jag. 7 veckor av känslostormar har snart blivit 8 och för var dag som går, trots alla motgångar på vägen, så känner jag mig allt mer starkare. Det blir bra till slut.. det blir bra..
 
 
Upp