Recension av musikalen Billy Elliot

Igår, innan jag tog färden bort till jobb var jag på Malmö Opera tillsammans med Pamela och såg musikalen Billy Elliot. Det var en födelsedagspresent från henne till mig och den blev så himla lyckad. Musikalen varade i ca tre timmar med en paus på 20 minuter i mitten ungefär. Repliker och sång var på svenska.
 
Jag blev imponerad av hur snyggt upplagt allt var och hur underbara pojkarna som spelade Billy och Michael var. Talangfulla både på dans och sång. Jag gillade när Billy drömde och balettdansörer dök upp barbröstade i bakgrunden till ett stycke från Tjajkovskijs Svansjön, en balett jag såg på Malmö Opera för några år sedan. Hela upplägget i Billy Elliot var bra och fint framfört. Där var lagom prat och än mer sång - precis som önskat när det är musikal.
 
Det var flera år sedan jag såg filmen och nu känns det som det har blivit dags, musikalen inspirerade!
 
 

Inflammation, hemmaläge, handikapp

Här sitter en dumdristig optimist som trott att en värkande arm bara ska läka sig själv och att jobba i en larmcentral 8 timmar framför datorn inte är några som helst problem - man behöver väl inte använda bägge händer?.. Men idag blev den dumdristiga optimisten realist och kontaktade sjuksköterskan som tar emot sjukanmälningarna från jobb. Hon lyssnade och rådde mig att låta en läkare se över armen och handen. Sagt o gjort, syster var fin och hängde med mig till akuten och efter en timmes väntetid för o komma fram till luckan så sa dom att ärendet inte var akut nog och bad mig åka till vårdcentralen... Såå vi åkte dit istället, fick tid direkt och samtal med både sjuksköterskor o läkare. Det visade sig att smärtan inte var orsakad av en humla utan snarare pga överansträngning som orsakat inflammation. Nu är armen lindad till en skena, jag har fått utskrivet tabletter för värk o inflammation, jag kan inte jobba och absolut inte sitta vid en dator flera timmar på raken utan 500 pauser... Så kan det gå när en dumdristig optimist blir realist. Lite kaffe på det?

Tidig morgon efter jobb och redo för sängläge

Natten på jobb var längre än de flesta kändes det som, min hand och arm värkte och gör det ännu. Stundtals hänger bara armen bredvid mig i hopp om att jag inte ska känna av den... det går sisådär. Jag håller tummen för att allt ska vara återställt när jag vaknar så nu är det sängläge som gäller. Godnatt allesammans!

RSS 2.0