Barn vs. Hundar; Som kvinna är det okej att säga att barn inte är för alla

Hej, jag heter Nathalie och är 28 år gammal. Jag befinner mig i en ålder då många i min närhet har eller funderar på att skaffa barn. Jag försöker förstå varför, ibland lyckas jag men oftast fastnar jag vid tanken om att de flesta vill skaffa barn för att inte hamna i någon form av ånger över saken på ålderns höst. Det är dit jag når när jag ställer mig frågan ifall jag själv vill ha barn - "Kanske, för tänk om jag inte skaffar barn och ångrar mig när det blivit för sent och det inte går". Det är ju egentligen ingen anledning till fortplantning... Det är väl inte därför som människor ska föröka sig? För att man kanske ångrar sig om man låter bli? 
 
 
Jag har aldrig varit barnkär, jag ser inte charmen med det och har inga som helst behov av att bära eller leka med dom. Jag gör det ibland, för det är det som önskas av mig, men undviker det helst. Jag gillar vuxna konversationer, bra musik och bra film. Jag vill föra en konversation utan att bli avbruten för att alla kring bordet tvunget måste ta del av en ointressant historia utan relevans till vad som tidigare diskuterats. 
 
Jag kanske ångrar mig, blir en helt ny människa och skaffar massor av barn, men sannolikheten för det är väldigt låg. Som kvinna är det okej att säga att barn inte är för alla. Det är okej att ta ett sådant beslut och det är okej att folk med barn inte förstår det eftersom jag inte förstår deras beslut heller men det är inte okej att hinta om att kvinnor utan barn borde skaffa dom, ge dåligt samvete och använda frasen "Du kommer ångra dig annars". Vi är olika och det är bra. 
 
Däremot umgås jag gärna med hundar! Hundar är lite lika barn fast dom avbryter inte, är inte små och hjälplösa lika länge, kan lämnas ensamma vid yngre ålder än ett barn, är lättare att ordna vakt åt om man måste, är lättare att förstå osv. Hundar passar mig bäst och ingen är bättre än Åke!
 
Foto: Desireé Törn 17 juni 2017
 
 
[Blandat], [Påverka] | |
Upp