Musik; Albumrecension: Slowgold "Drömmar"

För någon månad sedan befann jag mig bland Lp-skivorna på Gekås i Ullared och fick syn på en av de snyggaste omslag till ett album som jag sett, det var verkligen iögonfallande och även enda anledningen till köpet då jag inte hade en susning i stunden om vem artisten var. Albumet som jag köpte var Drömmar av Slowgold.
 
Omslaget är blått, både mörkt och ljusare som moln över en kvällshimmel, texten är blekt guldfärgad och skriven runtom en oval ram där Slowgolds ansikte syns. Ansiktet är dock inte ditsatt i omslaget utan sitter centrerat på pappersfickan som skyddar Lp-skivan inuti. Omslaget låter ansiktet titta fram genom ett hål i den omkringliggande ramen. Jag gillar upplägget, det låter in- och utsidan vara ett, utan varandra skulle det bara se konstigt ut. Baksidan av omslaget är väldigt enkel, det är samma blå himmel som på framsidan och texten som går att läsa är låtlistan centrerad i samma blekta färg i guld. Låttitlarna faller i den ordning de spelas på plattan, där finns ingen sifferordning och inte heller något nerskrivet som talar om hur lång varje låt är. Det märker man när plattan spelas. 
 
 
Pappersfickan som omsluter plattan är även den mörkblå och texten blekt guldfärgad. Texten som pryder är låttexterna och centrerat är som sagt ansiktet som syns igenom det yttersta omslaget. Det är ett bra upplägg även här - Jag gillar när låttexterna är nerskrivna så att jag kan få chansen att försöka sjunga med när jag sitter på mattan på golvet framför Lp-spelaren och försvinna bort i musiken. 
 
 
Vad som är synd med en sådan genomtänkt perfektion i allt det visuella är att den röda tråd som rådit klippts av när baksidan på pappersfickan dyker upp. Fotot håller högre kontrast, går inte i samma dunkla färgton och är inte lika vackert placerad. Tanken med att visa upp bandet och inte bara sångerskan är givetvis bra, även att alla presenteras via text ovanför bilden men ingenting är i samma kvalitet som resten. Det ser naket och tråkigt ut. Redigeringen är hård runtom varje människa och runtom hela bilden är den alldeles för mjuk. 
 
 
Också till det viktigaste! Musiken. Låttexterna är poetiskt skrivna av Amanda som även sjunger. Hennes röst är mjuk och lekfull. Blundar jag när jag lyssnar föreställer jag mig en hand som sträcks ut gång på gång och bjuder upp till dans. Musiken hjälper till givetvis. Allt är lika med dans och känsla även när Amandas röst blir lite för ansträngd då den går från en viskning till ett tillbakadraget rop då hon går upp i ton. Jag kan lyssna en stund på plattan men måste tyvärr få chans att vila öronen efter ett tag. I starten är allt väldigt vackert men jag behöver en minut eller två att pausa från de höga tonerna. Textmässigt är jag hooked, det är tankeväckande. 
 
Foto ovan hämtat från hemsidan Slowgold.se
 
Så vem är då Slowgold? Jag visste som sagt ingenting om henne innan jag köpte detta vackra album. Sångerskan heter Amanda Werne, hon har även skrivit låttexterna, spelar gitarr, munspel och klaviatur på plattan. Andra som medverkar är Johannes Mattsson på bas och Erik Berntsson på trummor och percussion. Amanda har sjungit i På Spåret, släppt fyra album innan Drömmar och sjungit tillsammans med Freddie Wadling bl.a. Tänk vad man missar guldkorn på livets stig. Jag är glad att jag fick nys om henne och jag är gladare över att hennes tredje album finns i min samling. 
 
 
Relaterade inlägg; Fler albumrecensioner: 
 
 
[Blandat], [Musik/Sång/konsert] | |
Upp