Dagen efter operationen

Igår satt vi samlade hemma hos mamma och pappa och det är som syster skriver på instagram, det är gemenskapen och kärleken som är det absolut bästa med vår familj. I svåra stunder är vi som myror till en sockerbit, vi skyndar till varandra och tar hand om, tröstar, hjälper och lyfter våra nära så högt vi bara kan. 
 
 
Vi skrattade några gånger, rökte för mycket och drack flera koppar kaffe ute i solen. Vi gick runt i trädgården och satt stilla vid fiskarna i dammen. Det var en dag då vi tog det lugnt och umgicks. När oron växte sig för stor så föll tårarna och sen kom kramarna. Mormors operation var beräknad till 16.00 men gick över tiden så länge att varje minut som passerade var de längsta jag upplevt. Till slut ringde mammas telefon och på andra sidan hördes en röst som sa att det gått bra, mormor hade blött kraftigt men att allt var under kontroll. 
 
 
Under gårdagen hörde otroligt många människor av sig och jag kan inte nog tacka alla som hållt en tumme och/eller skänkt en tanke. Tänk att så många människor med så olika bakgrund och tro hoppades för mormors skull att allt skulle gå vägen, det är fantastiskt. Det är så fint och rörande att ateister, agnostiker, kristna, muslimer, new age-människor m.fl. tog sig tiden att, för en liten stund, hoppas att mormor skulle klara dagen utan större komplikationer. 
 
Idag är hon tagen, trött och svag i höger sida och hon är vid liv, utan obehag i sitt huvud. Hon verkar ge bra respons till läkaren och ikväll ska vi få träffa henne! Det kanske bara blir för en liten stund, vi får se hur mycket hon orkar men oavsett så ska jag äntligen få pussa henne på kinden och höra hennes röst. Älskade, fina mormor, vad det värmer att operationen gick bra ♥
 
 Foto ovan: Jon Kristoffersson (Redigerade av Nathalie Isaksson) 15 maj 2017
[Blandat], [Påverka] | |
Upp