Middagen innan mormor blev inlagd

Det är imorgon som det sker.. tankarna snurrar runt och sakta famlar jag mig fram över den dimmiga ängen. Alla blommorna doftar så gott och solen ljusar upp högt ovanför mitt huvud men framför mig ser jag ingenting och det skrämmer. För varje steg varvas rädslan för förändring och förlust med hoppet om vinst och lycka. Det är ett orosmoln som dundrar ovan i skyn och ställer sig i vägen för solens strålar för ingen utav oss vet egentligen vad som kommer att ske, eller hur?
 
Vi hoppas och vi älskar, vi ler och vi skrattar, vi minns och vi drömmer men vi vet ingenting. 
 
Imorgon sker det, idag råder ännu lugnet och igår samlades vi hemma hos mormor för att tillsammans göra hennes sista kväll på hemmaplan så bra som det bara gick. Vi åt pizza, drack kaffe, skrattade, promenerade. Det var en bra kväll med väldigt mycket kärlek. Idag är hon på sjukhuset med mamma som sitt sällskap och imorgon sker operationen. Det är imorgon som hon äntligen ska få bort den obehagliga tumören som satt sig i hennes huvud och det är därefter som hon ska få åter sitt liv utan yrsel, ondo osv. Det är därefter som trädgården än en gång ska glänsa och få alla andra trädgårdar att se sorgliga ut och det är därefter som hon kommer kunna vara överallt och ingenstans, kunna gå långa sträckor utan vilopaus och utan yrsel. Det är därefter som mormor ska få bli sig själv igen. Min lilla fina mormor, som jag älskar idg ♥
 
(Bilderna där jag är med togs av Jon Kristoffersson)
 
 
Upp