Musikrecension: Roo Panes - Quit Man

Nyligen släppte Roo Panes sitt nya album Quit Man. Det kom upp som en notifikation på min dator och utan att blinka satte jag mig och lyssnade igenom låtarna över spotify. När jag lyssnade på föregående album "Paperweights" blev jag kär och känslorna består utan tvekan. Jag beställde Quit Man över ebay där jag hittar de flesta av Lp-skivor som cdon inte säljer. Det tog mig några dagar att vänta sen kom den efterlängtade plattan!
 
Jon hämtade ut den på posten till mig idag och i skrivande stund myser jag till Roos vackra röst. Albumet är inte lika färgglatt som Paperweights och är inte lika minimalistiskt även om det är långt ifrån rörigt. På framsidan syns Roo Panes i profil i motljus. Färgerna som tränger fram förutom svart är lågmäld blå vilket passar in. Det råder ett lugn och en trygghet i det mörka på framsidan. Baksidan håller samma känsla. På baksidan, förutom låttitlar skrivet i fetstilt enkelt typsnitt finns ett avlångt foto på en horisont där vattnet möter himlen täckt av moln, både ljusa och mörka. Sannerligen ett rogivande möte mellan mörker och ljus.
 
 
Även om Det inte är ett dubbelalbum så har man valt att göra ett mittenuppslag vilket gillas. Det känns påkostat fast inte i onödan utan för det visuella. Mittuppslaget är täckt av ett stort foto på Roo sittandes i en soffa omgiven av gitarrer. Han sitter i ett ljus medan rummet runtkomkring täcks av ett mörker. Fotot kan absolut vara ett i överflöd men personligen känner jag att den kopplar samman framsida med baksida. Framsidan med Roo i profil och baksidan med horisonten där ljuset finns. I mittuppslaget sitter Roo också i ljuset ju som om han vandrade från mörkret på framsidan till ljuset på baksidan. Det låter flummigt, hoppas ni förstår. Jag tror det är genomtänkt.
 
 
Själva plattan hittas i en nästan vit ficka med text i svart och samma lågmälda blå som på omslaget. Här kan man läsa igenom alla låttexterna. Det ger en chans att sjunga med och verkligen fördjupa sig i allt det vackra Roo sjunger om. Den röda tråden är vägen mellan ljus och mörker även i låttexterna. Centrerat på baksidan av fickan finns det ljusaste fotot av alla. Det är en bild ut över vattnet där en regnbåde sträcker sig genom ytan och upp mot molnen. Det är också den bilden man valt att sätta på A-sidan i cirkeln i mitten av själva LP-skivan. På B-sidan syns text. En summering av vilka låtar som finns med samt albumnamn.
 
 
Jag gillar det väldigt genomtänkta i både detta albumet och det föregående. Den röda tråden hålls från varje del i albumet, från foto, text och typsnitt till musik och sång. Från mörker till ljus. Otroligt genomtänkt och väl utfört. Jag är så glad att jag har två av hans album i min samling!
 
Relaterade inlägg: Roo Panes - My Narrow Road , Recension av Paperweights
[Blandat], [Musik/Sång/konsert] | |
Upp