Igår såldes min älskade stuga

Igår mötte jag och Jon upp en man, yngre än oss, i min älskade kolonistuga som står tom med ett stort renoveringsbehov i en trädgård som både är torr och vissen. Renoveringen som påbörjades innan min sjukskrivning förra året blev aldrig färdig, vattenbristen i Malmö är kvar ännu och regnet som kommit har knappt varit till någon nytta för växtligheten. Ändå ville den yngre mannen köpa stugan. Det var han som kontaktade mig fastän stugan inte ens var till salu. Stugan skulle säljas färdigrenoverad med välskött trädgård nästa år. Det blev inte så, ibland blir det inte som man tänkt och det är egentligen väldigt skönt! Den yngre mannen köpte stugan igår och fastän att hela processen var jobbig och fastän jag höll undan tårarna vid flera tillfällen så måste jag erkänna att den plats som tidigare varit min lilla livmoder, min lilla plats att andas på och fly undan verkligheten i inte var det jag kallade "hemma" längre. Stugan hade blivit ett måste för mig, något den aldrig varit förut.
 
Just nu består alla minnen från fester, grillkvällar, vanligt häng med fina människor, egentid, sena nätter och timmar spenderade i trädgården med blommor och blad. Just nu är minnen det enda jag har kvar av min älskade stuga. Nu får någon annan ta hand om den. Tack för 9 år och 4 dagar min fina vän! 
[Allt om min kolonilott], [Blandat], [Påverka] | | Kommentera |

Dagen innan stugan säljs

Idag är det dagen innan min älskade kolonistuga ska säljas, det blir 9 år och 4 dagar efter att jag köpte den. När jag gick i gångarna inne på området och nådde just denna stugan, som då var vit med dålig panel, torr gräsmatta, ganska tråkig trädgård men fullsatt av ett 100-tal fjärilar så blev jag kär. Jag hade inte kunnat ana då att denna lilla stuga skulle bli mitt hem under 8 år och 7 månader. Jag skulle alltså komma till att bo i en stuga där vattnet stängdes av om vintern, där bäcken som rinner bredvid skulle svämma över, där inbrott skulle ske två gånger och där lugn, frid, mys och totalt hemmaläge skulle ske varje dag. Denna lilla stugan blev mer värd än någon eller något annat i mitt liv. Jag brukade referera till den som "min livmoder" för det var så det kändes - den var varm och trygg med hög mysfaktor. Jag kunde stänga in mig där och bara vara.. Det var en plats för läkning av själen en undanflykt från mänskligheten utanför men också en plats för grillkvällar, fester, liv och rörelse. 
 
Jag, min familj och några fantastiska vänner startade ett renoveringsarbete 2017, 2 månader innan jag gick in i väggen och allt stannade upp. I år köpte jag och Jon hus i Skurup och där fanns ingen ork och ingen tid för att göra klart allt med stugan. Imorgon säljs den i befintligt skick vilket är skönt för oss men samtidigt sentimentalt och jobbigt... Det är jobbigt att släppa taget och det känns fel att lämna över en så fin pärla, som betytt så otroligt mycket för mig, i det skick som den är i idag.
 
Jag grät en tår igår, med all rätt. Detta är ett skönt, behövligt och fullständigt korrekt beslut men det är också ett avslut. Igår ska jag klippa bandet med en kär gammal vän och fler tårar kommer säkert falla. Det är okej, allt kommer bli så himla bra. Jag är glad över beslutet men jag måste också få sörja en liten stund och få minnas - allt som var så fint.
 
Jag ska minnas imorgon, ikväll blir det middag, vänner, öl och skumpa. Ikväll ska det vara kul som tusan! Skål!
[Allt om min kolonilott], [Blandat] | | Kommentera |

Alliumlökar på väg

Bland de första blomsterlökarna jag köpte till stugans trädgård fanns Alliumlökar. Utseendemässigt påminner dom om gräslök litegrann. Dom finns i vitt och lila och jag fastnade för den sistnämnda. Detta är en blomma som är vacker under hela sitt liv från knop till död. Jag har gillat allium sedan första gången jag såg dom och vill därmed ha ett hav av blomman i rabatten men är för snål för att handla lökarna och vill även testa driva upp egna eftersom jag aldrig gjort det. 
 
 
Imorse, efter jobb, åkte jag inom kolonistugan för att se över den. Jag fick höra att det brunnit i området tidigt i onsdagsmorse och ville bara lugna nerverna om att det inte var min stuga som var utsatt. Den stod kvar - allt var ok. När jag var på tomten såg jag mina utblommade allium och då föddes tanken om att försöka driva upp egna lökar så jag plockade några utav huvudena, la i en kruka och tog med dom hem sen googlade jag om hur man skulle gå till väga. 
 
Foto: Nathalie Isaksson 22 maj 2017
 
Det kändes inte som en svår grej. Det är en lång process som sträcker sig några år men det är en kul grej att testa så varför inte? Det jag fick fram om hur man skulle göra var att låta sina allium vissna och därefter släppa sina fröer ner i jorden. Året därefter ska det tydligen växa små tunna gröna strån med svart hatt från fröna som man inte ska missta för ogräs och rensa bort utan låta stå. Året därefter kommer strån igen och är då aningen kraftigare. Det kan ta flera år innan ens allium överhuvudtaget blommar så allt handlar egentligen om att inte rensa bort de små stråna utan låta processen få ta sin tid och låta löken, under jord, bli större. 
 
Nu kommer vi till anledningen till varför mina allium utanför stugan knappt förökat sig genom åren - Jag rensar allt som ser ut som ogräs. Jag kommer troligtvis göra det nästa år också fast här i Skurup istället. För att undvika detta tänkte jag låta blomsterhuvudena vissna ner i en burk i växthuset sedan pilla bort frökapseln och därefter så fröna ner i en kruka eller odlingsbädd. På så vis har jag stenkoll på utvecklingen och kan bara låta allt sköta sig själv med lite vatten och skönsång för växtens bättre mående. 
 
Det ska bli kul! Jag ser fram emot mina lökar som borde vara färdigbakade om sisådär 5-7 år.
 
Upp