En promenad i Arrie för att rensa tankarna med pappa

Igår satt jag hemma hos Narre med Nancy och syster och höll mysdag med sushi, vin, kaffe och snacks. Fina människor omgivna av underbar stämning. Det var rätt i tiden att umgås med folk där skrattet ligger nära till hands för att undvika tänka allt för mycket på mamma som låg ensam i sjukhussängen. Mamma behövde sova och där fanns ingenting för oss att göra efter besökstid inne hos henne men tanken på att hon ligger där ensam är inte kul. Man känner sig otillräcklig och hjälplös...
 
Under kvällen ringde pappa och berättade att mamma inte mådde bra, smärtorna var tillbaka och hon skulle skickas till röntgen. På natten hörde han av sig igen för att berätta att hon var på väg till sin andra operation med anledning av inre blödningar. Usch... fy fan vad jobbigt när man inte kan göra någonting åt situationen utan bara vara hemma och hoppas på det bästa. 
 
Imorse ringde pappa igen. Operationen inatt hade gått bra och klockan 06.00 kom hon till uppvaket. Han sa att det nog inte blev ett besök idag, kanske ikväll men inte under dagen. Det var första gången som jag grät åt hela situationen. Jag har hållt mig uppe innan men där gick det inte för där visste vi inte hur allting egentligen stod till med henne. Jag tog med mig Åke och åkte hem till pappa på en fika och lite småmys. Som ett avslut på vår träff åkte vi med hundarna till Arrie och gick en lång promenad i kylan där små snöflingor föll från och till.
 
 
På kvällen fick jag ett samtal igen från honom. Han hade fått tala med mamma som just nu är tillbaka i sovsalen på sjukhuset. Hon är uppkopplad till en morfinpump för att slippa smärtan. Under operationen visade det sig att ett kärl spruckit och läkarna var tvungna att tömma mammas inre på 2 liter blod... 2 liter! Det är mycket... Hon har inte kunnat gå eller äta än så det blir nog så att hon blir kvar längre på sjukhuset. Idag orkar hon inte med besök och givetvis respekterar vi det även om det jag vill allra mest just nu är att bara få hålla hennes hand. Hoppas på att få hälsa på henne imorgon ♥
 
[Blandat], [Fotografi inlägg], [Påverka] | | Kommentera |

Januari genom åren

Min mansförkylning har gett mig mer hosta, brölig stämma, snorig näsa, en känsla av feber som egentligen inte finns där och väldigt trötta ögon, ändå är jag glad och relativt pigg. Mellan varven känns slutet nära och överraskar när man överlever en timme till. En mansförkylning är dramatisk och nu när den drabbat mig tar jag tillfället i akt och surfar på dess vågor. Jag funderade på om jag skulle sjukanmäla mig för nattens jobb men eftersom jag ändå känner lite hopp om livet så kändes det onödigt, jag är ju inte sjuk, jag är ju bara lite förkyld (läs mycket). Från det ena till det andra - spana in fotona ovan på mitt hår genom åren! Jag vet inte vilken färg jag gillar bäst men det svarta har jag saknat sen det försvann 2010. Onödigt inlägg om ingenting... ibland dyker dom upp.
[Blandat], [Fotografi inlägg] | | Kommentera |

Frostig morgon

Det är kallt som tusan och helst av allt hade jag velat ha det varmt och härligt därute men jag måste ändå erkänna att det är otroligt vackert att komma ut i trädgården på morgonen och mötas av den krisipiga luften och vita omgivningen när frosten bitit sig fast i buskar, gräs och vissna blommor. Så vackert!
 
 
Upp