E65.an - Varför så många olyckor?

Imorse på väg hem från jobb på E65.an mellan Malmö och Skurup hamnade jag i en lång stillastående kö. På radion berättade dom om ännu en singelolycka där en bil kört in i mitträcket och i stunden kände jag mig lika avtrubbad och van av händelsen såsom jag blev när jag bodde i Malmö och hörde om ännu en skjutning eller bilbrand. Allt återupprepar sig hela tiden och jag förstår inte varför? Malmö är en större stad (i lilla Sveriges mått), där finns problemområden och människor som pysslar med olaga ting, tillhör gäng och leker med vapen - idioter helt enkelt men E65.an som visserligen är en lång väg allt som allt men rent krasst är ganska kort mellan just Malmö-Ystad har olyckor på sig stup i kvarten. Vad är grejen med folk som kör denna sträckan? Varför ska så många försöka pricka mitträcket? Det är inte en avancerad väg att köra, den är tydlig och visar tidigt med skyltar när det går från två filer till en och tvärtom. Olyckan imorse är den tredje på raken inom loppet av tre dagar. Ska det ske en till imorgon? 
[Blandat], [Påverka] | | Kommentera |

Minns ni Sture von Enöga?

Den 19 juni 2015 var det midsommarafton. Jag firade dagen i stugan med Sture von Enöga som mitt enda sällskap. Idag fick jag upp en händelsen som ett minne i mitt facebookflöde. Jag tänker sällan på Sture, just nu finns där så mycket annat i mitt liv att hålla fokus på men när hennes bild dök upp så mindes jag tiden då jag gick från att ogilla katter till att bjuda in den skabbigaste jag någonsin sett till mitt hjärta. Vår relation var speciell, vi höll varandra sällskap. Jag gav henne mat, avmaskade henne och hon höll mig sällskap när jag rökte. Jag pratade med henne och hon lyssnade. Bekantskapen var kort dock...
 
Vårt första möte var redan i mars samma år då jag började hitta henne i min trädgård, sovandes och solandes på mitt bord. Det var innan hennes vänstra öga dog, innan hon rasat alldeles för mycket i vikt, hennes svans blivit bruten och tänderna fallit av. I mars 2015 var hon som vilken vildkatt som helst och jag brydde mig inte alls om henne för att vara ärlig.
 
Tiden gick, Sture dök upp med jämna mellanrum i trädgården och gång på gång bad jag henne gå. Varje gång gjorde hon som jag sa men så kom hon hela tiden tillbaka. En dag fann jag henne under en buske där hon sökt skydd undan regnet. När jag bad henne gå stannade hon. Hon tittade på mig och jag såg att hon blivit blind på vänster öga. Därefter var det kört. Jag kunde inte släppa henne, hon dök upp i mina tankar hela tiden och till slut föll jag pladask. Jag började mata henne med smörgåsar tills jag slutligen fick köpt blötfoder, kattmat - något jag alltid avskytt stanken av.
 
Allt eftersom tiden gick så tycktes Sture se ut till att må bättre och bättre. Jag avmaskade henne, skyddade henne när grannen ville avliva henne och en dag... en av våra sista tillsammans... jamade hon. Det hade hon inte gjort förut, förut kom bara ett väsande ljud ifrån henne när hon försökte. På slutet av vår tid kunde jag till och med röra henne litegrann. 
 
I oktober åkte jag på semester till Prag, det var en tid efter att jag fått höra henne jama. Jag var borta i några dagar och när jag kom hem var hon borta. Dagarna gick men ingen katt kom för att hälsa på. Jag har inte sett henne sedan dess och fastän jag vet att chansen för att hon lever idag är väldigt låg så hoppas jag ändå att allt är bra med henne. Jag hoppas att hon slutade komma till mig för att hon fann en vän i någon annan. Jag hoppas att där fanns en annan person som tog henne till sig, matade henne och kanske till och med kom så långt fram i relationen att hon, idag, vågar ligga nära, mysa och kanske spinna i hens knä. Fina Sture von Enöga, jag hoppas allt är väl med henne.
 
 
[Blandat], [Påverka] | | Kommentera |

Audin flyttade till himlen för bilar idag

Idag tog jag min trogne Audi som trots alla sina brister med oljeläckage, hål på avgasröret mm. tagit mig fram de senaste åren dit jag skulle. Förra året bad bilmekanikern mig att inte komma åter med den detta året för det fanns helt enkelt ingen räddning för alla felen den hade. Jag har använt 2017 flitigt åt att spendera tid med min fina lilla bil och idag kom dagen då vi skulle skiljas åt. Nu lever den vidare på skroten där den sakta styckas upp i små delar till behövande. Hoppas en annan bil kan få liv med hjälp av delar från min ♥ Vila i frid!
 
 
Efter besöket på skroten hämtade jag och mamma upp syster och systersonen för socialisering i huset i Skurup. Det blev mys för hela slanten med god mat och fina samtal medan hundarna och systersonen lekte både ute och inne. 
 
 
Vi promenerade runt i trädgården (eftersom det går nu när det mesta utav snön smällt bort). Tusan vad vacker trädgård vi fick till huset. Den är magisk. Jag blir så varm av att gå där bland de höga buskarna och de små fina blommorna. Vintergäck är verkligen gula små solsträlar i gräsmattan.
 
 
Massor av lek och bus följde i trädgården. Så kul med gäster idag! Åke var i full fart hela tiden vilket är en stor kontrast till nuläget där han däckat i sin säng, trött efter allt ståhej. Jag hade inte kunnat önska bättre bästisar till honom än systersonen och Bella (mammas och pappas hund). Den trion har alltid kul tillsammans.
 
 (De två bilderna där jag är med på togs av mamma, Jeanette Isaksson)
Slutligen, precis innan alla begav sig hemmåt, satte jag mig framför mitt fina schack som jag köpte i Ungern 2004. Systersonen ville spela och jag är inte den som är den - sånt här ska läras i tid, haha. Tack alla fina för hjälpen med bilen och det fina sällskapet idag! Ni är underbara hela högen!
 
[Blandat], [Fotografi inlägg], [Påverka] | | Kommentera |
Upp