Det handlar om vinklar

Magen växer mer och mer, det känns nästan som om jag vore längre gången än 15 veckor in i graviditeten. Allt handlar givetvis om vinklar, magen är inte så gigantisk som på bilderna men den känns stor och den blir större för varje dag. Sist jag jobbade gick det att dölja den under en stor hoodie. Jag tror inte att det kommer gå längre, den lilla kulan kommer göra sig till känna. Idag gick vi in i vecka 15 och jag mår bättre och bättre för varje dag som passerar... förutom om kvällarna. Det är något som jag får i mig under dagen som får magen att kännas extra stor och som även får den att krampa om kvällarna. Kan det vara all glass som jag trycker i mig? Jag har fått dille på det...
[Blandat], [Fotografi inlägg], [Påverka] | | Kommentera |

Denna sommaren förändras våra liv för alltid

Igår publicerade vi vår största händelse någonsin på facebook, vi ska bli föräldrar! Jag hade det på känn några veckor innan jag testade mig men sedan november har vi vetat säkert och vilken resa det varit redan! Jag hade ingen aning om att jag skulle behöva skynda till toaletten med en känsla av att jag hållt mig i två timmar och att det sen skulle resultera i två ynka droppar bara för att sen upprepas 30 minuter senare så tidigt in i en graviditet, Jag hade heller ingen aning om att jag skulle må konstant illa - mer om kvällarna än morgonen. Det kändes som jag var sjuk, varje timme av varje dag. Mitt största intresse, krukväxter, blev det mest obehagliga någonsin och idag är alla våra krukor undanstoppade i väntan på att nära och kära som vill ha ska hämta dom. 
 
När lukter som jag aldrig reagerat på tog över för hårt i huset gjorde vi iordning nere i filmrummet i källaren. Där bodde jag hela december och där kände jag mig också väldigt instängd. Jag var så begränsad i vårt hem, överallt dit jag gick var där något som luktade och fick mig att må illa. Jag kunde inte sköta mitt jobb och sjukfrånvaron sköt i höjden. Jag var inte beredd på att början skulle vara så tuff men med världens mest stöttande sambo och familj så gick det vägen och idag känns allt betydligt bättre! 
 
Förutom att jag fortfarande är sjuk med halsont och hosta (helt orelaterat till graviditeten) så mår jag väldigt bra. Inget illamående, inga skumma lukter. Nu är jag pepp på allt vad som komma skall. Det är kul att se kroppen förändras och att få se vår lilla Knut (vi ska inte ta reda på könet, Knut är en hen än sålänge) på ultraljudsbilderna. Tänk att plutten är så liten men ändå ser så stor ut. 
 
Foto: Nadja Isaksson 22 juni 2018 "Midsommarafton"
[Blandat], [Påverka] | | En kommentar |

Nu kan det bara bli bättre

Januari är snart över och med allt som hänt under denna månaden så kan man inte annat än peppa och tänka "Nu kan det bara bli bättre". 2019 fick en tuff början då vi bara några dagar in på nya året fick reda på att mamma fick åka in akut på sjukhuset. Hon blev inlagd, undersökt och även opererad. Gallblåsan togs bort och även en hel del ärrvävnad från förra årets operation där hon höll på att förblöda. Operationen i år gick bra och till allas lättnad slapp vi fira hennes födelsedag på sjukhuset.
 
Hennes födelsedag var mysig men under middagen började jag sakta dala medan febern steg inom mig. Mamma fyllde år en fredag och redan under torsdagen hade jag känt av halsont men inte tänkt mycket mer på det. På fredagen kom febern och därefter eskalerade allt både snabbt och intensivt. Jag drabbades av tung andningspåverkan. På söndagen körde Jon mig till vårdcentralen och sedan med en remiss till akuten i Lund för vidare undersökning. Efter 10 timmar utan hjälp bestämde vi oss för att lämna även om jag egentligen borde stannat. Akuten är egentligen ett skämtnamn på ett ställe som borde benämnas "Den långa väntan på stolar". 
 
Dagen efter mådde jag sämre och därför beslöt jag och Jon oss för att fråga mamma och pappa om vi kunde få bo därhemma några dagar. Därhemma är man alltid välkommen. Eftersom mitt mående blev allt sämre och andningspåverkan blev så kraftig att jag inte ens kunde gå i trappan utan att få andnöd så tog mamma mig till vårdcentralen i Skurup och sedan med remiss till akuten i Ystad på tisdagen. Där hände mer, alla såg allvarligt på måendet och jag sågs över ordentligt och grundligt av flera olika människor från sjukhuspersonalen. Vi spenderade ungefär 10 timmar på sjukhus även denna dag, skillnaden från Lund var att här fick jag inhalera vilket hjälpte jättemycket. Jag fick utskrivet en inhalator och kortisontabletter mot förkylningsastma. Man misstänkte en propp i lungan och kunde efter undersökningar komma fram till att så inte var fallet. Troligtvis handlade allting om en kraftig luftvägsinfektion. 
 
Igår tog jag sista kuren med kortisontabletter och jag har även kunnat röra mig som vanligt utan att flåsa som en galning. Jag har fortfarande hosta och ont i halsen om jag är tyst för länge eller ligger ner på rygg men andningen är nästan som vanligt. 
 
Tänk som det kan gå, hur dramatiskt det kan bli av lite halsont. Jag är så tacksam för fina familjen som finns där och ställer upp när helst man behöver det. ♥ Nu kan det bara bli bättre.
[Blandat], [Påverka] | | Kommentera |
Upp